Ivar Sviestins

Den_vises_skaggModell2Oversikt2Pelarsal2Inspiration1Inspiration2

Titel: De vises skägg.

Ingång: Södra området under Skanstullsbroarna har många dimensioner.
I rondellen är en cirkulär, roterande rörelse och fördelar trafik mellan Södra Hammarbyhamnen, Gullmarsplan och Södermalm. Över broarna en linjär rörelse, från och mot city. I Hammarbyslussen förbinds Mälaren och Östersjön vinkelrät mot biltrafiken. Vertikalt spänner vägbanorna högt över mark och slussens djup.

Bakgrund och situation
En gång var här Stockholms södra gräns, tull samt förskansning mot danskarna. Kontakten mellan vattnen öppnades, en första bro byggdes.
Den första av de nuvarande, Skansbron, byggdes 1923-25, Skanstullbron 1944-47. Johanneshovsbron stod klar 1984. Tvärs under de två senare byggdes denna del av Tvärbanan 2002.
Vi har ett stort socialt spann på de drygt tvåhundra meter mellan småbåtstrafiken, sommarseglare kanske på väg till sina sommarställen i skärgården och ”armhålan” vid södra brofästet, där några de minst privilegierade Stockholmsborna håller till.
Fredriksdal på östra sidan bebyggs med avsikt att binda ihop Hammarby Sjöstad med Globenområdet i den planerade Söderstaden. Västra sidan är skyddad med stora strövområden utmed Årstaviken och har förbindelse med Nackareservatet.

Allteftersom Stockholm har expanderat har man byggt högre och längre broar. Från de första som var i markhöjd kommer efterhand hela området i skuggan av trafiken och dess konstruktioner. Då vi lämnar marknivån skapas här nya rum av gigantiska proportioner mellan pelarna. De tätnar mot Gullmarsplan och bildar en skog och pelarsalar. En ”glömd” plats där det är lätt att känna obehag, kanske spelar också dystra epoker i vår historia också in. På södra sidan låg Kolerakyrkogården, Galgbacken lite längre bort mot Hammarbyhöjden. Invånarna passerade här för att bevittna de offentliga avrättningarna.

Tankar
Luften mellan bropelarna borde aktiveras. Jag vill införa ytterligare rörelse, något som hänger från undersidan av vägbanan längs mitten av Skanstullsbron och vill försöka möta den robusta, betongkonstruktionen med något eteriskt och böljande i vinden.

Inspirationskällor
Regnskogens lianer, norrsken, Japanska trädgårdar och filmen Avatar. I filmen är ett huvudtema skogens mystik och intelligens hotade av människans konsumism. Tårar av glas av Ann Wåhlström ur “Different trains”

Förslag
”Den vises skägg” representerar skogens magi, mystik och intelligens. Den ser allt och hör allt. Den har lagrat allt som känts, gjorts och tänkts. Den uppfattar all aktivitet, strålning av alla våglängder, från solvindar till mobiltelefoner. -Allt vi människor inte ser eller kanske inte vill se. I det landskap vi oavsiktligt har skapat på väg bort och upp från moder jord och med våra ekonomiska prioriteringar blir vi påminda om något vi kanske redan vet: Alltings förbund.

Ettusen längder av fiberoptik 14mm diameter hängs i ett böljande stråk från södra brofästet. Innanför tvärbanans sträck-ning är marknivån som högst och ljusstråket fördelas på tre, liksom bäckar som rinner fram ur klippan under Gullmarsplan och förenas.

Längderna är mellan 4-18 meter och styrs av ljusgivare av metallhalogen monterade ovanpå den längsgående ”brygga” som är fäst under bron mellan brofästet och bort mot slussen. Med DMX system regleras färg och intensitet.
C:a 100 st 25cm rörbitar av rostfritt stål är fästa på kablarna. Under dagen då inget lyser kommer det att blänka från dem, särskilt från solsidan. Jag ser dem som abstraherade tårar, de vittnar om en sorg liksom droppar av kåda från sargade träd. Samtidigt samlar och reflekterar de liksom prismor också ljus.

Under natten kommer ”skägget” att skimra i en diskret palett av pärlemorfärger. Olika program under olika årstider.

En utvecklingsmöjlighet är att göra installationen receptiv för omgivningen. Förutom sensorer för ljus som ingår i huvudförslaget så kan det utvidgas till att inkludera temperatur, rörelse och strålning, framförallt mobilteletrafik.

Marken under installationen bör slätas till. Särskilt mot brofästet och den nuvarande trappan finns möjlighet att med mindre justeringar skapa en sammanhållande velodromliknande form som vetter mot Sundsta gård och Årstaviken.

Jag föreslår en markbeläggning av svart sprängsten av t.ex. granit. Detta skulle kontrastera maximalt mellan den lätta, rörliga och på natten lysande installationen. Här finns en möjlighet att både förstärka det brutala i miljön samtidigt som besökare välkomnas och leds in i ett magiskt landskap med nya och förtydligade redan existerande promenadstråk.

Förbindelse mellan östra sidan, södra Hammarbyhamnen och Årstaviken bör förtydligas. Den platå intill södra brofästet som nu används av bostadslösa har i själva verket en vacker och intressant utsikt. När installationen ger ytterligare dimensioner och upplevelser till platsen kan den göras mer tillgänglig genom att förbindas med gångväg också vid kvarnen och/eller nedanför Enskedehallen.

 

 

English:

 

 

Title: The Wise Man’s Beard.

This is an installation of side emitting fiberoptic glass hanging from the south side of Skanstullsbron. It is a stretch of approx. 175 meters from the southern point to close to the water lock, Hammarbyslussen.

As we build higher and longer bridges, one after the other, and thus leaving ground for reasons of infra structural town development and economics we simultaneously create new and strange spaces. Here is a forest of pillars with dimensions of a cathedral. There is also a sense of discomfort and eeriness in this “forgotten” area. Homeless people dwell not far from middle class summer boat life, people passing the water lock on the way to their summerhouses in the beautiful archipelago.

Sources of inspiration are rainforests with hanging vines and northern light with spectacular and magical curtainlike sceneries. The movie Avatar with nature’s mystic intelligence and vulnerability. Japanese gardens with abundantly overflowing hanging flower arrangements and teardrops of glass made by Ann Wåhlström from the deeply moving performance “A different train”.

The Wise Man’s Beard is a sentient being, it knows everything that has been said, thought and done. It is super sensitive to all we do not see and makes it visible and reminds us of something we already know: All things interconnection.

1000 fiberoptic cables of 4-18 meters will quietly glow in the night with a color palette of mother of pearl. A visual symphony that will change during the night and in different seasons. They are lit with metal halide lamps attached on a floating “sub-bridge” made of Corten steel beneath the car bridge. The light sources are connected to a DMX system for the control of color and light intensity.

The system can also be developed for reception of activities in the area e.g. movement, sound, temperature and electromagnetic fields. Somebody passing in a car on the bridge talking in mobile telephone will cause a visual effect on the hanging installation beneath.

In daytime the cables will sway softly in the wind, like seaweed in the water. It will be hardly visible. 100 pieces of polished stainless steel tubes of 25 cm are attached to the cables at different heights glimmering in the sunlight. It is an abstraction of tears that also gathers and reflects light.

The ground surrounded by streets should be evened out and covered with black blasted stone. In some way this will enhance the brutality of the site and contrast with the etheric and moving qualities of the installation. However, all walking paths in the area should be looked over and the connections between the two sides of the bridge should be clarified. Visitors will be invited to new paths under the installation to a magical landscape.

 

 

To print: A1.pdf
Contact: ivar@sviestins.com
Webpage: sviestins.com

 

 

 

 

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/5/3/8/goingpublic.se/httpd.www/2013/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Comments are closed.